Någonting fick mig just att fundera över tidigare relationer och dess enigma. Jag funderar över vissa val jag gjort och val andra gör.. Jag undrar varför man väljer att ersätta en dålig människa, med en ny?
För att kunna älska en annan människa, måste man älska sig själv och ha hjärtat öppet för allt. Även att bli sårad. Man måste ha funnit sig själv för att finna den rätta..
Men jag undrar varför man fortsätter välja samma destruktiva typ av person när man med erfarenhet borde vara medveten om tidigare misstag…? Är det så att man väljer det man är bekant med, det man känner till.. snarare än att välja raka motsatsen och förstå att man måste bryta ett mönster? Ja, jag tror det.. För val av partner, speglar den du själv är. Fortsätter man välja samma typ om och om igen, trots otäcka erfarenheter, så kan man inte sitta ner och säga saker som jag träffar alltid fel typ av person.. eller alla män/kvinnor är svin.. Jag träffar alltid människor som gör mig illa.. osv. Det är och förblir DITT och ingen annans val. Och träffar du en sån människa och väljer att stanna kvar och “försöka”, så är valet helt och hållet ditt.. Och jag tror man är medveten redan från början om vilken typ av man/kvinna det är. Men man väljer alltid att se det positiva, när det i själva verket är som viktigast att se verkligheten i vitögat och rannsaka sanningen.
Jag är också övertygad om att ditt val av partner är inpräntat från din barndom. Oavsett bra eller dålig, men i synnerhet dålig, så ersätter man gärna en alkoholiserad pappa med en alkis till pojkvän. Eller en missbrukande mamma, med en knarkande, förvirrad flickvän… Det ligger i oss att välja det bekanta. Det är en säkerhetsåtgärd. När vi i själva verket borde välja precis tvärtom och lämna det där destruktiva bakom oss.
Visst, människor förtjänar en andra chans.. bla bla bla.. Men faktum är att livet är för kort för att slösa på fel val. När man märker att det inte funkar ska man omedelbart gå vidare (det gäller vänner och andra människor i ditt liv också). Inte hänga kvar vid hoppet om att löften ska infrias eller att det ska bli bättre. Vi som varit där tidigare, vet alla att det är rent skitsnack. Livet förändras, inte människor… Man har en grund och den håller man fast vid. Man kanske själv ska inse att man inte är guds bästa barn. Och man får inte vara desperat efter det man tror är normens lagar. Varför söka en kärlek man inte kan vårda?
Vet också att löften är det svåraste som finns att infria. Jag själv, fullkomligt avskyr känslan av besvikelse när man blivit lovad något och sen snällt får gå undan utan resultat. Det smärtar och det sätter spår i hela själen. Men jag väljer också själv att vara den som litar blint på löftet. Jag är den som faktiskt har de höga förväntningarna.
Man kan inte sätta sig ner och förvänta sig att andra ska agera som du önskar. Människor följer sina känslor, inte lagar och regler när det gäller relationer (både vänner och i kärlek). Som en rökare som tar sin “sista” cigg på kvällen bara för att sen vakna dagen efter med tok-abstinens och skynda sig för att hitta nikotinet som lugnar kroppen. Eller en nykter alkoholist som ersätter sprit-drycken med tids-fascism. Eller en person som desperat söker kärleken och väljer vad som helst bara för att få stilla sitt behov av uppmärksamhet, om än tillfällig och kanske destruktiv.
Jag har en fantastisk vän. En kvinna som om och om igen tycks hamna i fel sällskap. Och fram till nyligen, så har hon nog mer eller mindre, anklagat männen i sitt liv.. Men efter många, långa samtal.. Så har hon insett att det är hon själv som valt de männen. Och att hon från första stund har varit medveten om (men förträngt) männens destruktiva beteende. En eloge till henne, för hon har rannsakat sig själv och sett sin egen “skuld” i sina val. Men det ursäktar givetvis inte den senaste mannens usla beteende, det får stå för honom.. Men hon har nog lärt sig att välja män med omsorg.. Fast hon erkänner tyst att hon fortsätter falla för den där rakade, tatuerade busen i tron om att någon av dom inte ska vara destruktiv men näsan i flaskan. 
Nä, välj kärlek med omsorg. Välj såsom du väljer ditt favoritplagg, det ska vara bekvämt och inte skava.. Då funkar inte ens uttrycket vill du vara fin, får du lida pin..
Problemet är att vi är ju alla olika.. En del av oss agerar på känslor, en del på förnuft.. Och det finns så många olika personligheter ibland oss att problemet med att följa hjärtat, ibland är fel. Ibland är det faktiskt viktigare att använda sitt sunda förnuft och gå vidare. Jag lämnade en man jag hade känslor för bara för att jag insåg till slut att han var riktigt dålig för mig. Och trots att jag ett flertal gånger höll på att få ett återfall, så lät jag förnuftet styra det valet. För hade jag låtit hjärtat skena hejvilt, så hade jag nog fått fortsätta gråta mig till sömns natt efter natt.. Så det beror nog på vilken typ av person man väljer. Fast om jag ser till mig själv.. Min far var alkoholiserad och tablettmissbrukare tills den dagen han tog livet av sig.. Och på grund av insikten i livet har jag valt en man som INTE är just destruktiv i den kategorin. Vi har alla våra bördor, men det är inte mer synd om någon annan.. och faktum är att valet alltid ligger i det man gör. Att välja utifrån igenkännande, är just det vi måste lära oss att inte alltid göra.. Ibland måste man välja det som är precis vår raka motsats…
krambanan
Vist är det så att du faller för en typ du känner dig “trygg” med. Har du en alkoliserad förälder faller du ofta för en alkolist för det är det du känner dig hemma med. Detta är inga medvetna val, vi kan kalla det för kemi. En alkolist faller för en medberoende och en medberoende faller för en missbrukare. Det du är van vid och känner igen får dig att känna dig trygg. Att falla för fel män kan vara denna kemi och att bryta denna kemi är svårt. Att bryta en känsla eller ett beteende tar ungefär det dubbelt så lång tid som du haft beteendet.
Har du alltid älskat rosa och hatat svart är det svårt att ändra din känsla, men det går med hårt arbete.
En känsla är en känsla och inget man kan styra över, men man kan jobba med sitt beteende och med sig själv och förändra sig.
Samma sak gäller folk som inte kan planera eller folk som alltid kommer för sent eller inte tycker om att städa. Alla beteenden går att ändra, men det är ett hårt arbete.
Hon som klarat det ska ha en stooooor eloge.
Men man ska alltid följa sitt hjärta….
;o)
Kram