..Näst efter mina barn, min man och min familj så håller jag en annan vän kär. Denna lille krabat, förtjänar en ros och är alltid lika pålitlig, lojal och närvarande. Detta lille busfrö, vaktar bredvid min säng när jag sover, lurpassar på tjuvar i min ficka och fuktar troget mina läppar när dom suktar efter det. Den lilla rackaren har tyst följt mig genom åren så länge jag kan minnas. Alltid varit där som en livsräddare i kyliga klimat. När min far introducerade denna lilla krumelur för mig på 80-talet, trodde han nog aldrig att vi skulle bli så goda vänner.. Ibland busar pysen till och gömmer sig, men min vana trogen att leta tittut, så hittar jag alltid den lilla sötsaken…
Vem är han, denna lilla söta, rara underbara totalt beroendeframkallande typ?
Mitt lypsyl såklart… =)
He he, ja de där rackarna brukar vara riktigt beroende framkallande…..du är fast i lypsyl träsket Jessica. ;o) Kram
*gugu*
*fniss*