Jag har länge funderat över den röda tråden till mina ångestladdade mardrömmar jag har då och då. Kanske det har en grund i att jag alltid känt mig övergiven, ensam och nu har förlorat mina föräldrar till ett annat rike. Jag antar att jag har så mycket obehagligt att bearbeta att jag måste låta hjärnan ta hand om det när jag sover. I natt hade jag en återkommande dröm om att in man lämnar mig. Det är inte något jag ens funderar på som vaken eller är ens rädd för i verkliga livet. Men han är min närmsta vapendragare och det kanske är därför han blir symbol för förluster i min drömvärld. I natt och som så många andra nätter, kämpar jag för att han ska vilja ha mig tillbaka men möts av en total likgiltighet. Och i natt var det som tur var ingen annan kvinna där, bara vi. Jag hade skickat ett sms som löd: ” Jag ville bara säga att jag fortfarande älskar dig!”.. antar att förväntningarna var att han skulle komma rusande och fälla krokben för mig, men resultatet blev att vi träffades i samband med jobbet och jag gick runt och fantiserade om att han fortfarande ville ha mig. Så dök min dotter upp, den äldsta och sa: “Jag saknar dig och älskar dig så mycket”! Och han svarade så hjärtskärande att han älskade henne tillbaka.. Samtidigt satt jag med ryggen emot och stirrade på en dataskärm där sida efter sida dök upp med sms till hans telefon. Jag såg ett från min dotter där hon skrev samma sak hon sa. Och jag visste att på nästa sida skulle mitt dyka upp. Då sa han: “Kan vi inte sluta lägga pengar på att skicka saker till varann?!” Vilket i själva verket var riktat till mig då jag skickat en del men aldrig fått svar. Och då svarade jag: ” Kan vi inte bara älska varann för evigt och bli tillsammans igen?!”.. Han svar var kort och kallt: “Nej!”. Jag vaknade kallsvettig och hyperventilerade.. och när jag sträckte mig för att känna värmen och tryggheten av min man som jag så många gånger gör, var han inte där. Jag vaknade abrupt och förstod efter några sekunder att han somnat i soffan efter att ha kollat på TV. Så jag gick upp, fortfarande skakig bara för att få kyssa honom på kinden. Det kändes något bättre sen.. Men det dröjde innan jag somnade om.
Då drömde jag om min dotter igen.. som träffade Magnus och Brasse. Och då hon var ett Fem myror-fan som liten, ville hon ha autograf av Brasse. Så medan dom drog på sig peruker och stojjade runt tog jag kort och väntade. Efteråt ville Brasse ha fyrtio kronor för besväret.. Och jag stirrade fånigt på honom, men betalade till slut efter att ha frågat om han tog kort (vilket han gjorde)… 
snacka om kontrast!!
Sen drömde jag att jag var förföljd av två väldigt obehagliga personer. Jag lyckades ta mig hem genom snön och tog en opålitlig, ranglig hiss upp i lägenheten. Men jag kände länge hur någon stod och stirrade på mig genom titthålet, hotfullt. Jag smög omkring och försökte tyst ringa min man så han skulle komma hem.. För ja, i den drömmen var han fortfarande min…
Jag kan säga att jag var helt slut när jag vaknade. Mer trött än innan jag somnade. Kroppen var slut och jag ville inget hellre än att somna om.. Men då kikade en liten nyponros upp ur täcket och fyrade av ett leende. Så det var bara att glömma fortsatt sömn. Fast ja, klockan var halv tio.. hehe.. så jag ska väl inte klaga antar jag.