Ja, det där med att komma igång och skriva intensivt i bloggen verkar svårare än jag trodde. Visst, det börjar lugna ner sig och jag har aningens mer tid att göra saker, men skriva verkar svårt. Tankar har jag, alltid. Varje dag hittar jag nya uppslag och tankar på saker jag bara tycker är för konstiga.
Har spenderat ett par dagar med halsont som efter rå vitlök och honungs-thé, verkar har lugnat sig.. Men natten återstår så vi får se.
Insåg en sak häromdagen… Den dagen någon skapade konceptet prioritering, så dog en del av den mänskliga hjälpsamheten. Visst låter det konstigt.. Men faktum är att när vi gavs möjligheten att själva prioritera saker i alla sammanhang, så startades en löpeld av krångligheter för människor. Då vi alla är olika, kan man inte säga att en persons behov är viktigare än någon annans. Ja, självklart går en hjärtoperation före en förkylning. Eller ett offer före en mördare. Eller ett barn före en vuxen. Men i långa loppet, så fördärvades hjälpsamheten istället för att förbättra.
Idag ringde jag till exempel min husläkarmottagning. Varje gång jag varit hos min husläkare Kristine, hänvisar hon alla mina åkommor till min vikt. Så hade jag fått tid, så hade jag väl blivit hemskickad med en viktväktar-points bok och en våg för mitt halsonda. Men som “tur” var, så fick jag inte ens tid. Och det var just det som var så märkligt.. När man ringer, presenterar en glad röst alternativen för det du vill ha hjälp med: “för akuttid, tryck ett… annars dröj kvar”. Så ja, jag kände väl att min hals var i väldigt behov av hjälp just idag.. Men när jag väl lämnat personnr och telefonnr och väntade snällt på att dom skulle ringa upp, så visade det sig att akuttiderna var slut.. ??? Hur dom nu kan kallas akuttider om det bara finns några av dom.. Nåja. Jag bad om råd och hon sa att det bästa jag kunde göra var att dricka varmt och ta alvedon (skolsyster all over igen) och sova på saken och ringa i morgon bitti igen…
Så fort vi får möjligheten att prioritera (med sin egentliga mening, det vi föredrar) börjar saker och ting falla. Vi använder det vidlyftigt och alldeles för ofta.
Jag såg en dokumentär igår. Den hette “the secrets of the code” och handlade om det omtvistade ämnet Jesus och Maria Magdalena. Var hon en av hans närmaste anhängare, fru och mor till hans barn? Hade Jesus en bror? Var han gudomlig? Ja, ni förstår.. Och det var väldigt intressant, för de personer som var kristna, hade redan bestämt sig för att det som står i bibeln är sanningen. Genom någon oförklarlig magi, återuppstod den döde Jesus och allt det där.. Men övriga människor var åtminstone så öppna att möjligheten för andra scenarion kunde hänt. Men saken är den.. Den enda sanning vi kan lita på är att vi aldrig kommer att få veta sanningen. Det är omöjligt att återskapa fullständig fakta från den tiden då många pergament och gospel (läs: dagboks/evangelier från olika människor med öppna sinnen) har förstörts, både av människor, men också av tidens gång. Det lustiga är hur trångsynta de kristna egentligen är. Det är ganska sorgligt att fästa sig så starkt vid något man omöjligt kan veta. Man har läst ett stycke i en bok som upprättades långt efter Jesus livstid och tror blint på det som sanning. Det säger en hel del om människans naiva trångsynthet..
Jag såg även en rättegång på amerikansk tv. Givetvis så skulle vittnet svära på bibeln att tala sanning. Men då bibeln är väldigt motsägelsefull och faktiskt full av fördomar och förtryck, så är det rena rama skitsnacket att heligt svära eden på ett sådant stycke text. Skulle föredra ett exemplar av Krig och Fred i domstolen istället för en text som vi omöjligt kan återskapa.
Nåja, jag kom och tänka på detta för vi står i valet och kvalet att döpa lill-tusset. Jag är döpt och min dotter är döpt. Min man är det inte och ställer sig väl ganska likgiltig till beslutet. Jag är inte ateist, jag är inte kristen men jag ser dopet som en vacker ceremoni där vi får möjlighet att visa upp tillskottet och ha en lätt fest. Jag vet inte än.. Har inte bestämt mig.. Jag tror på Gud som alltet. Inte som gubben i himlen med fluffigt skägg. Gud är luften, vattnet och allt. Det är energin omkring oss och jag kan köpa konceptet med en fast plats (kyrkan) för att hitta sina energier. Dessutom så tycker jag om gamla kyrkor och lugnet i dom.
Tiden rusar ju, så det är väl dags att tänka till om det… och som dom säger.. Tiden går fort när man har roligt (och även nu) 
Tänk att denna lilla bomullstuss legat i min mage.. otroligt!
Tussan får stickiga pappa-pussar…
Fundersam och så medveten redan..
Den här mamma mu behöver semester sen… 