Simply NOT another blond girl…

Noterade just att maken gästspelat i min ”gamla” blogg här.. själv har jag startat en ny.. lite mer lättsam foto-kvick-blogg..

http://oprahwankenobi.wordpress.com/

Men denna finns kvar ett tag till..

=)

När Julbord kom på tal, kom jag i gemenskap med annan kollega på att vi kanske skulle ha julfest på kontoret med catering. Jag visste dock att detta inte skulle uppskattas av alla, då det är många som ser julbordet som en liten lyxig förmån och inget man vill anstränga sig att fixa inför.. Jag tog ändå upp detta med festkommittén som jag leder och det blev ett utbrott utan dess like. En av medarbetarna.. Låt oss kalla henne Birgitta.. För det är så hon heter.. , vägrar låta sig besegras och har börjat köra en psykologisk krigsföring utan dess like mot mig. Det började med irriterat och har övergått till personangrepp.. Texten som följer är konversationen (via mail, då hon är för feg för att se mig i ögonen två rum bort) som föranleddes och har eskalerat.

Det har tisslats och tasslats och frågan har uppkommit om jag tänker visa upp resultatet av en omröstning, eller försöka fuska.. Tillåt mig gapskratta.. men så här går det till i kommunal (DAGIS-)verksamhet, gott folk…

__________________________________________________________________________________

—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Reynolds Jessica
Skickat: den 26 oktober 2010 13:01
Till: Birgitta…xxxx xxxx xxxxx  xxxx Festkommittén
Ämne: Julbord

Hej .. igen!

Ja, tanken var god.. men dock kanske inte lämpad för alla..

I samråd med Ingegärd, har vi nu bestämt att julbord inmundigas ute på lokal (vilken, återkommer jag om..).

Så omröstning är ej nödvändig..

Tack ändå, alla fina!

____________________________________________

Jessica Reynolds

Administratör

—–Ursprungligt meddelande—–

Från:                   Birgitta 

Skickat:                 den 26 oktober 2010 14:17

Till:                          Reynolds Jessica

Ämne:                    SV: Julbord

????????????

Vad menar du?

Inte lämpad för ett fåtal? eller

Hur har du lagt fram detta för Ingegärd?

De personer som jag talade med vid lunchen tyckte det lät jätte trevligt. Att slipa åka in till stan.

Vem har bestämt att omröstning ej när nödvändig? Du eller??????

Hälsningar Birgitta

—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Reynolds Jessica
Skickat: den 26 oktober 2010 14:21
Till:  Birgitta
Ämne: SV: Julbord

Var vänlig läs mailet..

I SAMRÅD med Ingegärd… osv..

Varpå det trevliga svaret som följer, damp ner i inkorgen:

Läs själv och svara på mina frågor……..

===========================

Birgitta

 —–Ursprungligt meddelande—–

Från:                       Reynolds Jessica 

Skickat:                 den 26 oktober 2010 15:05

Till:                           Birgitta

Ämne:                    SV: Julbord

Svaret på alla dina frågor är:

Detta är Ingegärds beslut.

Sen vart det tyst.. Tills jag fick veta att det hade gått direkt till chefen och därmed beslutat att det skulle ske en demokratisk omröstning.. varpå jag skickar ut:

—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Reynolds Jessica
Skickat: den 27 oktober 2010 14:09
Till:-alla;
Ämne: Julbord – VIKTIG info
Prioritet: Hög

Hej alla glada medarbetare!

För att åtminstone ha en chans att gläjda någon om inte alla, så har kansliet i samarbete med TF Chef, nu bestämt att vi har en omröstning vad gäller julbord.

Det kom på tal att ha julfest på kontoret och inte gå ut på lokal, men detta ledde till blandade åsikter.

Så vi gör så här…

Maila ert svar till mig, senast fredag den 29 okt (nu på fredag). Om ni vill vara här på kontoret på en ”hemmagjord” julfest eller om ni vill gå ut och dinera på annan lokal på julbord.

Vi kör en majorietetsomröstning som ej är förhandlingsbar, utan flest antal röster åt ena eller andra hållet, gäller..

Och jag hoppas alla blir nöjda med detta oavsett en nuvarande åsikt.. För vi kan omöjligt göra 30 viljor till lags.

 De som inte svarar, räknas inte..

Så ditt svar är viktigt för att omröstning skall ske.

 Och var noga med att tala om VAD just du vill.

Spelar ingen roll-åsikter, räknas inte.. Utan välj, tack!

Så svara huruvida du vill ha julfest på kontoret, eller gå ut på restaurang.

Tack på förhand!!

 Mvh 

_________________________________________

Jessica Reynolds

Administratör 

—–Ursprungligt meddelande—–

Från:            Birgitta 

Skickat:         den 27 oktober 2010 15:34

Till:                  Reynolds Jessica

Ämne:            SV: Julbord – VIKTIG info

Catering på kontoret är mitt förslag. Det är väl det du menar med hemmagjord!

===========================

Birgitta

och jag svarade: Ja, det stämmer.. 

Följande dag hittar jag detta i inkorgen:

 —–Ursprungligt meddelande—–

Från:                  Birgitta 

Skickat:                 den 27 oktober 2010 18:12

Till:                          Reynolds Jessica; -alla;

Ämne:                    SV: Julbord – VIKTIG info

Ett klargörande är allt på sin plats. När Jessica skriver ”hemmagjord” julfest menar hon catering./Birgitta

—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Reynolds Jessica
Skickat: den 28 oktober 2010 08:07
Till: Birgitta
Ämne: SV: Julbord – VIKTIG info

Tack, Birgitta.. Men det är ingen annan än du som har ifrågasatt mina ord.. Så jag tror det är klart vad som menas. Men hjärtligt tack för din hjälp.

—Ursprungligt meddelande—–

Från:                        Birgitta 

Skickat:                 den 28 oktober 2010 08:58

Till:                          Reynolds Jessica

Ämne:                    SV: Julbord – VIKTIG info

Varför så vass Jessica?

 Flera har hört av sig till mig och tyckte klargörande var bra. Att du vill på stan och äta julbord är uppenbart när du så nedvärderande kallar catering ”hemma gjort”.

Mår du inte bra?/Birgitta

===========================

Birgitta

—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Reynolds Jessica
Skickat: den 28 oktober 2010 10:30
Till:  Birgitta
Ämne: SV: Julbord – VIKTIG info

Birgitta, om du har något att säga till mig, så kom till mig personligen i fortsättningen är du snäll.. Istället för att göra antaganden som inte stämmer.

/ Jessica

 —–Ursprungligt meddelande—–

Från:             Birgitta 

Skickat:         den 29 oktober 2010 08:19

Till:                  Reynolds Jessica

Ämne:            SV: Julbord – VIKTIG info

Hej!

Om jag skall komma till ditt rum förutsätter det att du är där. Dessutom vad är det som inte stämmer? Att arbetskamrater trodde att ”hemma gjort” betydde knytkalas eller att vi handlade i Centrum och gjorde ordning själva./Birgitta

===========================

Birgitta

Varpå jag svarar:

Jag är här varje dag.

Och det som inte stämmer är din personliga uppfattning..

__________________________________________________________________________________

Notera att denna person är skyddsombud och facklig representant för vårt kontor..Ganska skrämmande, eller hur…?!

Och som lök på laxen så tycker hon redan sen tidigare att jag är ett syndens härbärge och min lycka är inte mig unnt…

Jag kan bara säga.. Va faan är det med folk??

Nu var det länge sen jag skrev. Hjärnan går ständigt på högvarv och tankarna finns där.. Men livet som småbarnsmamma, får ofta tankarna att fladdra iväg till annat och jag tappar fokus. Men i morse, däremot.. vaknade jag och hade ett helt uppslag i huvudet. Jag minns givetvis inte alla orden eftersom det har gått många timmar sen dess.. men jag försöker hitta tråden igen.

Jag började tänka på offentliga toaletter. För det första har jag en stark känsla av motstånd till att man måste betala. Ok, det påstås vara för att det skall betala att hålla rent.. Men är inte det en självklarhet? Jag hyllar större centrum som Sollentuna Centrum som förstått att behovet är naturligt och inget man bör kräva pengar för. Jag har fullständig koll på vart man kan gå på toa gratis i stan.. för jag är mer än lite motståndare till betaltoa.

Jag har många gånger studerat människor som går på toaletten.. Ok, det lät ju lagom absurt och lätt märkligt..;) Men faktum är att jag studerar ju människan överallt, så för mig är det inget konstigt. Men anledningen till att jag studerar människor lite extra på toa, är för att jag ständigt möts av en äcklig krigszon när jag öppnar toadörren på offentliga toaletter. Papper på golvet, kiss på ringen, bajsfläckar och annat oidentifierbart..Och det är bara en mild beskrivning av det man kan mötas av. Jag tror toahål i golvet är att föredra..  Min första tanke är ju om dessa annars så välklädda, ”väluppfostrade” människor har samma äckliga miljö hemma? Eller är det så att man faktiskt har en ”jag-skiter-i-det”-attityd för att man vet att någon städar upp efter en… Jag skulle annars bli vansinnigt orolig när man kom hem till folk innan man öppnar toadörren för första gången.

Jag försöker leva efter lev som du lär-filosofin så gott det går. Jag tycker inte om när folk säger åt en eller försöker lära en något och själv inte lever efter principen… Och jag tänker ALLTID på de som kommer efter mig… Oavsett om det gäller offentliga toaletter eller fötter på sätet i tunnelbanan. Jag undrar ibland om det inte handlar om en slags revolt mot samhället… Men då glömmer man givetvis att samhället, är VI, gemene man och kvinna och barn.. Samhället är inte en enskild person som är ute efter var och en. Samhället är ju något vi tillsammans bygger.. Oavsett om det gäller politik eller en toa.

Är dock SKIT-trött på folk som inte kan bajsa och kissa INUTI toaletten.. utan måste envisas med att kladda runt. Och ibland får jag känslan av att man sitter och drar toapapper på måfå och slänger hälften på golvet, bara för skojsskull.. För hur i h-te hamnar det annars där???

Nä, sluta äckla på toaletterna.. annars ska jag starta en klubb där folk får åka runt i privata hem hos de ”skyldiga” och kladda ner deras fina toaletter..

Nä, nu behöver jag rensa Sverige ur blodet ett tag.. off to Grekland.

..så kommer jag befinna mig här om några dagar… Bloggen har semester.. precis som jag.. =)

Jag är officiellt på semester… =)

Åter till hösten =)

Ni som har barn, vet ju att så fort de små underverken träder in i ens liv och sprider fantastisk kärlek, så ja..då är det slut med sömn. Iallafall konstant sömn i ett svep. Alla är olika med sin sömn, men jag är en av dem som faktiskt måste ha minst 6-7 timmar ihållande sömn. Allt utöver det är bonus. Men får jag sova, utan att bli väckt en endaste gång, så vaknar jag fin som snus. Till saken hör att jag är extremt lättväckt. Jag vaknar sekunden när knäppet på telefonen går igång innan musiken startar med alarmet. Kan bero på att jag inte sover helt och fullt. Alltid vakande, alltid ett öga öppet. Jag är konstant i farten och jag lider själv av det. Jag kan bara inte slappna av. Och just nu, när det praktiska är lite rörigt.. så är min stress-nivå uppe vid gränslinjen. Jag är hela tiden på väg över kanten och känner mig som om jag hela tiden är på väg någonstans. Jag försöker slappna av.. men vem gör det med barn springande kring benen. Nog för att det är fantastiskt att vara mamma, en gåva faktiskt.. men vem bestämde det där med att mammor inte får sova.. . Dessutom har jag en knut i magen. Den har suttit där i flera månader.. Ja, så länge problemen har funnits. Tur jag har ett fint liv i övrigt.. Men det praktiska kan verkligen tära sönder en sakta men säkert…

Nåja, i morse var min bristningsgräns angränsande. Jag vaknade (efter att blivit väckt inatt) med huvudvärk och ont i kroppen. Kroppen är ständigt värkande, men det beror på att jag inte kan slappna av i musklerna och därmed inte heller slutar värken. Jag tappade helt fattningen när lilltusset låg och kickade karatesparkar på mig för uppmärksamhet. Jag förstod ju att hon var hungrig, men jag tappade allt. Maken är min raka motsats i sömnlägret, så han märker knappt vad som händer. Så naturligtvis så reagerade han knappt på det som hände.. Så jag röt ordentligt åt både maken och lilltusset i rena vansinnes-känslan (förlåt mina älskade). Jag orkade inte.. Och när jag tog mig upp, hade jag svårt att andas och hjärtat slog stenhårt i hög fart i bröstet. Det tog mig lång tid att ens kunna vakna till ordentligt.. Så alla morgonrutiner med blöjbyte och välling samt starkt kaffe, gick utav bara farten..

Jag har varit så här ett tag nu. Känner att bristningsgränsen är nära. Nu gick det lyckligtvis över.. Men tårarna var nära och värken konstant. Klart det gör saken värre att jag konstant tänker på den ekonomiska stressen som inte tycks ha ett slut. Maken är fortfarande arbetslös och marknaden är inte precis givmild. Snart börjar jag jobba.. och jag hade önskat att jag kunnat få vila innan dess. Ett helt år av sömnlöshet kan knäcka vem som helst.. Men men.. när jag börjar jobba igen, har vi åtminstone andra ekonomiska förutsättningar. Och då är maken hemma tills vi får dagisplats, vilket jag verkligen hoppas vi får reda på snart. Det är ytterligare ett stressmoment som vi inte kan sopa under mattan. Saker måste tas itu med. I synnerhet som förälder. Det är inte bara att luta sig tillbaka och njuta av åkturen inte.. haha.. nä, den som trodde livet skulle bli enklare med barn, den personen har nog en jäkla överraskning framför sig..

Det är sommar och sol, ja för det mesta iallafall. Men det tycks ärligt talat inte spela någon roll att det är kyligt ute, långbyxorna är av och kortkort-kjolarna är på. Och då menar jag inte en kort kjol.. utan en så kallad muskort variant. Unga tjejer som vill vara sexiga, utan förbehåll.. För man tar inte sitt ansvar i vad som faktiskt händer med killarnas primitiva snuskhjärnor när de vandrar gatorna fram i så korta klänningar att det enda som krävs är att rörelsen är lätt framåtlutad, så visar man hela mumindalen och lite till.. Lagom fantasifullt om du frågar mig. Jag vill inte säga, skyll dig själv.. Men faktum är att man måste tänka till lite på vilka reaktioner man får. Då har vi de som omedelbart försvarar sin mutta på display genom att säga: Man ska ju kunna ha på sig vad man vill utan att bli våldtagen eller antastad.. Ja, jag håller med.. i en perfekt värld. En värld, där vi – samhället, inte har byggt upp alla förväntningar kring sex och sexualitet som om det vore vardagsmat.

Tjejer vill vara sexiga, men inte nödvändigtvis ha sex för det.. Men det som man missar, är just att sexualiteten är en stark och primitiv drift som kan få den mest harmlösa ungtupp att slänga fram könet och kräva sin ”rätt”.. I går tog vi genvägen över T-Centralens tunnelbana på väg till pendeltåget hem.. på håll, ser vi en ung tjej stå ensam och vänta på tåget i kort-kort-kort kjol och knästrumpor i spets samt högklackat. Det var nog meningen att se söt ut, men ja.. det blev billigt och naturligtvis osade det sexighet. Och framförallt just precis enligt många killars inbillade sexfantasier kring skolflicks-utstyrseln.. Hur som.. Både jag och maken reagerade på detta och just när vi närmade oss.. kom två killar förbi.. båda muttrade något med saliven sprättande ur mungipan och den ena killen slickar sig kring munnen och grabbar tag kuken.. Väldigt primitivt, som om könet var en separat del som styr honom på ett sätt han inte kan rå för… Ett väldigt otäckt uttryck för vad han hade i åtanke med just den tjejen. Hon log lite blygt och jag kunde konstatera att hon förmodligen nådde den effekt hon strävat efter.. att vara sexig och dessutom njöt av uppmärksamheten. Frågan är hur mycket hon egentligen ville bli penetrerad av dessa äckliga killar och deras perversa fantasier..Och självklart noterade hon inte efterföljande effekt när han tog sig på könet.. USCH!! Jag kunde inte hålla mig.. utan sa högt medan jag gick förbi henne: ”..väldigt ofräscht att han tog sig på kuken medan han tittade på henne..!” och hon måste nog ha förstått att jag menade henne.. Men men.. oväsentligt.. För det som egentligen är väsentligt är hur hennes midsommarkväll slutade… Jag hoppas hon kom hem med kjolen i behåll och hennes värdighet allt annat än förstörd av någon pervers jävels drift som han inte kan styra..

Glad midsommar!

Ibland tar man sådana härliga elefantkliv, rakt i klaveret…*thump thump*

Ni vet när man har en tanke, eller en upplevelse som man vill berätta om.. Något som involverar en massa känslor.. Och så låter det så bra i huvudet. Men när man öppnar käften, så studsar det illvilliga grodor åt höger och vänster. Eller ännu värre, när man skriver ner texten och inte läser igenom den efteråt, utan som i mitt fall, trycker på Publicera som skickar hela texten och det man skrivit, rakt ut i cyberrymden för alla att läsa mitt i alla stressande barnskrik. Som tur är.. … så har jag inte så många trogna läsare längre, vilket är en välsignelse i det här fallet…haha!

Men när du bloggar, ja då är det som uppgjort för att såra någon eller inte ha lika åsikter om saker och ting.. Och det är ju en del av själva skrivandet, att provocera eller väcka tankar.. Och vi är ju alla olika men ändå så lika.. Men när man skriver något som inte är helt genomtänkt, eller kanske har en annan betydelse i mitt huvud, men som sårar någon man tycker om.. bryr sig om och som man vårdar ömt… Ja, då är det bara att ta sina feta, stora klumpiga skor ur klaveret och akta sig. Jag är inte sen att be om ursäkt om någon blir ledsen eller sårad. För min avsikt är aldrig någonsin, att såra någon.. Eller ja, i synnerhet någon jag tycker om.. Det var inte mitt syfte, för som allt jag skriver.. oavsett hur förvirrad jag är.. har en tanke. Men ibland kan en formulering eller en tanke bli så jäkla fel. Jag har för vana att inte namnge folk eller peka ut platser medvetet (och är det viktigt för sammanhanget, så brukar jag fråga den det gäller om det är ok), just för att jag vet att det kan såra någon. Och jag pratar inte med folk om det jag skriver, vad eller vem det gäller.. För det är ju mina tankar..Så när man känner sig träffad, är man kanske det.. Men ha i tanke att den som inte känner sig träffad, vet heller inte vad det gäller..

Men det är ju aldrig meningen att utsätta någon man tycker om för vånda eller otäcka minnen. Jag utgår oftast från mina egna erfarenheter.. I mitt fall, här och nu, så var det inte ens ”rätt” person som fick sig en dust. Jag hade i det närmaste glömt bort att en person i min närhet, hade upplevt samma trauma som det jag nämnde i förbifarten. Jag skäms, det känns skitjobbigt.. Delvis att jag faktiskt hade glömt bort det och delvis för att jag vet att den person som blev ledsen, reagerade starkare än den person jag egentligen syftade på.

Men det är ju mina tankar och jag vill inte sätta ord på någon annans… Ibland skriver jag, utan tanke på tanken bakom det.. Utan bara fastnar i känslan och skriver av bara farten..
Som lök på laxen, så har den j-la bloggen som vanligt legat nere och jag har inte ens kunnat se över skiten  förrän jag hittade en cachad version och fick klarhet i det..Men det är först idag, som jag ens kommit in på eländet och kunnat aktivt göra något…

Förlåt du fina, som fick dig en käftsmäll du inte väntat dig. Det var inte min mening, det vet du och det var inte ett påhopp eller inhopp i ditt liv. Du finns i mitt hjärta och jag skulle aldrig medvetet såra.. Och den person det gäller, har faktiskt okejat mitt klavertramp (otroligt nog) och även om det är så, så tänker jag i fortsättningen vara försiktig med att öppna käften å andras vägnar.. Det är då säkert..

…att vara mammaledig sommardagar som denna… =)

..men jag hade nog mer kul än lilltuss…

Stora tjejen var iallfall grymt road…:)

Dagens vikt: Skiter jag fullständigt i ett tag framöver..;)

Dagens humör: Trött, trött, trött.. och lite trött

Såg ett inslag om romantik.  Minns inte ens vilket sammahang eller i vilket program.. Men det fick mig att fundera över det hysteriska med påtvingad romantik. Ni vet, choklad, blommor, glittrande smycken vid jul, alla hjärtans dag och födelsedagar.. Ja, allt det där tjafset. Visst låter jag härligt cynisk.. Men faktum är att jag har haft allt det där.. och det har inte känts ett endaste dugg.. Jo, lite kanske. Men inte alls någon pirrig, överdimensionerad hysterikänsla.. Men det kanske beror på att jag inte tycker det är romantik..

Romantik (om man ens ska ge sig på att försöka definiera det) för mig, är faktiskt något helt annat. För det första måste man hitta begreppet för ordet. Vad är det? Ja, letar man begrepp, så hittar man följande förklaring, att till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron. Romantiken vände sig även mot klassicismens regler. Den återknöt till Platon och Plotinos, och vann anhängare bland mystiker och känslomänniskor. Med andra ord ett överflöd av känslor.

Ja, det kan nog stämma även i mitt fall. Men vad är det då som fått oss att tycka att rosor, juveler och chokladpraliner hör samman med romantik? Det är onekligen en trend och samhällets påfund. Men uppenbarligen funkar det, för romantik är ju lika med myspys. Observerade en oerhört uppstyltad ”romantisk” situation igår, när jag var på fest med jobbet. Det var så uträknat, att det vart precis tvärt om, skittrist. Inte ens de två turturduvorna som satt på gräset med en korg med champagne och jordgubbar, verkade tycka att det var annat än fånigt. Det kanske var hans förslag i ett försök till svärmeri.. eller frieri.. Men funkade det? Ja, jag tror att mycket är överskattat. Sen kommer bröllopet, som inte är något annat än en jävligt dyr fest där kvinnan faktiskt är dagens mittpunkt och mannen bara är en del av inredningen. Det är kvinnans dag.. inget snack om det. Men är det verkligen romantik? Är det ens charmigt att stressa sig igenom en sjuhelsikes dyr sammankomst för en enda persons skull så till vida det inte är dennes 60-års kalas?!

Nåja, jag har sett så många exempel senaste tiden att jag faktiskt funderat allvarligt på detta.. Men då var jag också tvungen att rannsaka mig själv och hitta ”romantiken” för mig.. För mig, är den ultimata romantiska handlingen den som inte är planerad men ändå genomtänkt. En present som är uträknad just för dig, inte massproduktionen på Guldfynd. Eller när jag kommer hem och hemmet är städat, för min skull. Eller när man inte behöver säga till vad man vill ha, för personen vet precis vad jag önskar på kafét. Eller när man spontant tar initiativ.. Överhuvudtaget saker man inte  behöver be om. När en människa vet vem du är och vad du vill och faktiskt gör detta för en, bara för att glädja dig.. det är romantik… för mig.

Dagens vikt: Äsch, skitsamma….

Dagens humör: Trött, glad men orolig..

Jag börjar rejält tröttna på dessa ekonomiska käftsmällar.. har fortfarande tusen kronor att betala till skatteverket för en bit värdelös tomt jag ärvt..Sen damp det ner ett oväntat brev från värden igår. Först 1600kr för cylinderbyte då min lilla slarvmaja till unge, tappade sin nyckel.. men det var jag beredd på.. Det jag inte väntat mig, så här en månad i efterhand.. var 3000kr som någon typ av ”straff”-avgift för att den lilla råttan som flyttade in efter oss, inte tyckte städningen dög. Det som suger värst, är just att dom håller på och renoverar hela lägenheten, vilket betyder att en städning varken gör av eller till. Så det verkar vara något som sätts i system för att vara en jävlig typ. Så till vida att en lägenhet inte är katastrof, så skulle jag aldrig klaga på det. Jag städar ju ändå. Huvudsaken är ju att våtutrymmen och kök är ordentligt städade. Vilka de var.. Och toalettstolen skulle bytas ut.. då den skulle bli fräsch oavsett. Jag tycker bara att det fortsätter komma små smällar.. Inga små obetydliga örfilar heller.. utan just feta jä-la käftsmällar hela tiden. Och det ligger ju i tiden för oss, när maken fortfarande är arbetslös och mammapenningen börjar ta slut. Ljuva livet!! Näe, jag är less.. och jag mår skituselt av detta. Magen är konstant i värk och jag känner mig låg. Jag gör mitt yttersta för att inte låta det påverka mig och utåt.. men ja, förr eller senare brister det väl även för mig. Fy.. Näe, nu får saker börja lösa sig.. faktiskt.. Jag skulle verkligen vilja ha mer inkomst än utgifter.. Det blir en trist sommar.. bara skulder. Vi får båda tillbaka på skatten.. men de pengarna går till skulder och sparkonto för kommande månader… Längtar till min första riktiga lön…även om det inte gör någon större skillnad förrän maken får ett jobb. Så håll tummar och tår.. och för gudars skymning.. inga fler utgifter nu..

Det har nu gått fyra timmar sen jag klev ut från den mörka biosalongen. Jag känner mig fortfarande omskakad och lätt chockad. Tog ett bad för att lugna musklerna som var på helspänn i en och en halv timma. Det var länge sen en film berörde mig så. Den hade en känsla av maktlöshet och enorm sorg. Tårarna gick inte att stoppa. Speciellt när de traumatiska minnena från en verklig värld väcktes till liv. Ja, jag tänker inte avslöja handlingen.. SE den.. Remember me.. Anledningen till att vi såg den, var av uppenbara skäl motsatsen till den effekt filmen hade. Vi är trogna Twilight-fans och ville bara se Robert Pattinson göra något annat än att se kritvit, glittrig och tystlåten ut..  Men jag blev hänförd, medryckt, sorgsen och framför allt oerhört berörd. Det var en känslostorm från början till slut. Jag hade knappt läst annat än det man sett i tidningen..medvetet för att få bli överraskad..  Men jag var övertygad om att det skulle vara en smörig kärlekshistoria med den rika pojken och den fattiga flickan som kämpar mot överklassens fördomar. Men den var allt annat än det. Och trots det överraskande och omskakande slutet, så önskar jag inget annat. Det gjorde filmen komplett och väldigt omtumlande.

Dagens vikt: 93,6 (neråt, woohooo!!)

Dagens humör: Trött, men lycklig

Jahaja.. den dagen vågen visar tecken på att gå ner, då är det meningen att jag ska gå på bio och äta snask. Jag funderar på att skippa det då.. Men näe, godis och bio hör ihop. Bara några bitar.. Och jag ska ta något som inte är socker upp till brädden och dryga ut det med vatten..

Dagens vikt: 93,9

Dagens humör: Bra, förutom nackonda som ger ilande huvudvärk.. ish..

Det är torsdag och solen skiner. Ja, vad kan man inte tycka om det förutom att det är TOPPEN!!! På lördag kommer lite folk hit och ska grilla med oss.. Det ska bli väldigt trevligt. Och i morgon (om allt följer planen) ska jag gå på bio med Söt-Gittan. Vi ska se Remember me då hon har en liten crush på R-Patz (Robert Pattinson från Twilight-filmerna). Det ska bli jäkligt nice. Idag är det till att åka till kontoret och ha ett önskat samtal med min chef. Hon går på mammaledighet lagom tills jag kommer tillbaka från min.. Så jag har önskat ett samtal om min ”återkomst” så jag är lite förberedd.. Det är trots allt ett år sedan jag var där och hamrade på tangenterna. Det verkar ha tillkommit fler arbetsuppgifter till min tjänst, vilket är strålande. För emellanåt är det lite enformigt att öppna post och registrera dokument om och om och om igen..

Och hur går det med sockret då? Ja, jag gör mitt bästa för att hålla det borta. Och sanningen att säga så skräms jag lite när jag går in i affären och passerar kakor eller godishyllor.. Jag har ätit glass, det skall erkännas.. men jag mår inte dåligt av det. Och så har jag varit duktig och tränat lite varje kväll.. Rygg, axlar och magmuskler får sig lite övningar så jag slipper ha ont. Visst vore det skönt att slippa några kilo, men jag har ingen brådska.. Och min man älskar mig för den mulliga varelse jag faktiskt är, så om jag skulle gå ner eller upp, gör desamma för honom. Och visst låter det som en klycha, men i mitt fall är det 100% sanning och äkta. Har aldrig mött en som honom.. Han avskyr ytligheten och allt vad den innebär. Han vill ha äkta och en kvinna, inte en magersticka som inte kan rapa. Nåja.. bla bla bla.. men det är trots allt därför jag älskar honom. Jag har aldrig någonsin behövt göra mig till.. Och jag är fin bara jag existerar. Vi är på samma våglängd och tycker kärleken är helig på sitt sätt. Inget man leker med…

Nä, nu skenade det visst iväg i djupare tankar.. så kan det gå.

Var på vårfest i dotterns skola igår. Jättetrevligt.. men ganska komiskt. Min man skulle köpa hamburgare tillsammans med dotterns pappa.. de stod i kön för grillade gottishamburgare, medan jag ställde mig i kokt korv kön för lilltuss… Jag fick korven, men när stora dottern skulle köpa fikabröd, var det nästan slut.. vi borde ha anat mönstret.. För vårfesten bestod i olika stationer med något att äta.. och alla var hysteriska med kö…

När maken och stortuss pappa kom fram till hamburgarna, tog exet första hamburgaren och när min man som betalat skulle få våra, så började det brinna i grillen och dom fick lägga ner en stund.. så vi skulle vänta… Så han ställde sig i korvkön och när han kom fram var korvbrödet slut.. .. Så det blev pastasallad och en smörgås….  Han kallar det matrix.. jag kallar det en jävla otur..

Dagens vikt: 94,1

Dagens humör: Slutkörd

Lilltuss vaknade halv fyra och var lätt hysterisk efter kanske en dröm, vad vet jag.. Det jag vet, är att det tog lååång tid för henne att somna om och jag fick till slut sitta och vagga henne i famnen, halvsovande själv, för att sen lägga henne och vakna snällt halv åtta. Sovmorgon?! Njae.. inte precis. Gjorde mig lite kaffe, men det har inte kickat in än. Maken kom upp men har somnat i soffan medan jag och lilltuss solade på altanen. Jag vattnar snällt mina fina blommor och hoppas på en frodig skörd..

Vikten?! Ja, vad säger man.. det är ju tre hg neråt, men det är ju ingen höjdare. Ok, det skall erkännas.. hamnade på Waynes café medan maken var på intervju.

Och där är det ju inte lågkalori precis.. Alternativet finns, men ack så trist..

Men sen gick vi backe upp och backe ner i solgasset, så nog gick man bort kalorierna allt.. Fast jag kände av sockret, och det är ju det jag ska undvika. Beroendeframkallande, tyvärr.. Men hur som så tog vi en middag på Restaurang Minerva, tournedos du chef.. =). Är man inte vegetarian rekommenderas den varmt.. Vi hade en kupong, ät två betala för en.. så vi kom undan med 300kr för två middagar, starköl och läsk till.

Sen bar det av mot seven eleven och inhandlades efterrätt. En mango/passionsfrukts cooler.

Går inte av för hackor.. Men ja, återigen.. inget kalorisnålt. Så att vågen vägrar skifta längre än så, får jag väl surt acceptera..

När jag kom hem, hade jag ett paket att hämta. Något jag totalt förträngt att jag beställt. Det var en sån där eftersläntrare som inte kom med förra paketet vilket lätt glöms bort. Så jag hade två fina klänningar att hämta ut.

Givetvis på rea, köper inget till fullpris.. Det är slöseri med pengar..

Dagens vikt: 94,4 ??? (vågen visade samma överallt)

Dagens humör: Smärtfri och solig

Vaknade ganska utvilad, trots att lilltusset väckte mig vid tre i natt. Men jag fick ju somna om, så det jämnar väl ut sig. Gick på toa mitt i natten och förvånades över hur lite ont jag hade i kroppen. Varje gång jag ställer mig på fötterna, gör det ont… i hela kroppen. Jag har länge haft så mycket spänningar och smärtor i min rygg, axlar, höfter och fötter.. Hade problem innan graviditeten, men det har eskalerat med tiden. Men jag tror thai-massagen på bröllopsdagen igår, gjorde underverk. Hon var helt fantastisk.. dessutom var jag, jag citerar: ”väldigt vacker och hade fantastisk hy…!”. Sånt är ju alltid värmande. Och jag kan konstatera att jag absolut ska göra om det.. Värt varenda krona. Jag fick ligga i ett asiatiskt-inrett rum med ljuva toner i högtalaren på en madrass på golvet och hade en liten thailändska som tryckte och klämde på hela kroppen. Till och med öronen fick massage.. Sen vet jag ju att mina axelsmärtor beror på fel bh. Jag pendlar ju alltid i vikt och nu när amningen nästan är över, så har brösten minskat och bh:n räcker inte till.. igen..

Sen var vi ju mindre duktiga med matintaget kan man ju säga.. McDonalds.. två ggr.. ish..

Det är ju såna här syner man vill undvika.. haha.. nåja, gårdagen fick bli som den blev.

Vi passade också på att gå på bio tillsammans jag och maken.. det var ju ett tag sen vi kunde gå tillsammans. Men vi passade på när storasyster hade tjejerna. Vi såg Robin Hood.. Helt ok och snygg film.. Men faktum är att jag föredrar lite mer romantiserad version.. Den där var ganska mörk och hade många och långa strider. Men när vi kom hem, och lilltuss somnat och stortuss åkt till sin pappa.. Passade vi på att se Daybreakers… jag har ju en märklig fetish för vampyrfilmer (och varulvsfilmer).. och måste bara se dom.. Den var bra och underhållande.. Inte alls vad jag föreställt mig, så jag blev överraskad.

Ja, nu är det exakt ett år sen vi gifte oss.. Och inte kan man snåla på kalorierna då.. =)

Barbamama och Barbapapa =)

Men vaddå..?! Det är ju lördag ju..

Dagens vikt(er): 94,2 & 96,5 ???

Dagens humör: Solig när solen är framme, mulen när molnen hopar sig..

Ja, som vikten avslöjar så är det nåt rejält vajsing.. Jag har ju fuskat två gånger på snart två veckor, men vågen visar bara upp upp upp.. Och dessutom två olika vikter beroende på vilket golv jag ställer vågen på. Badrummet är bäst, där lutar det . Men ställer jag den i hallen, som har plastmatta, så visar den den mindre vikten.. och ställer jag den i kök/vardagsrum som har parkett, ja.. då ökar vikten avsevärt. Så jag tänker skita i vågen tills jag har en bättre.. Det här funkar ju inte som positiv feedback precis. Att gå upp, trots att jag inte äter som jag brukar är ju inte så skoj.. Ok, jag har gjort crunches och är i grunden muskulös med ett härligt lager hull över.. så jag behöver inte anstränga mig så hårt för att mina muskler ska börja jobba. Och muskler väger mer än fett.. Men det här är rent löjligt. Jag kan ju inte ha gått upp.. då är det ju lika med att skita i att sluta med snasket… Fast å andra sidan.. att sluta med socker har mer ett hälso-syfte egentligen. För som jag tidigare berättat så blev jag helt sjuk de gånger jag plötsligt åt saker som innehöll rent socker. Så jag försöker fortsätta vara duktig.. Men ska ärligt säga att vad gäller viktnedgångsbiten, så känner jag mig inte så motiverad just nu..

Upp med mungiporna, säger dottern… Lättare sagt än gjort..

Dagens vikt: 94 kg

Dagens humör: Gott

Ja, vad säger man.. UPP några hekto, trots att jag varit duktig (förutom återfallet på Waynes)… Vad i h-te?!…

Men det är ju fredag, så jag får väl lov att tycka det är bra ändå.. Jag har dessutom varit duktig och fortsatt med mina mag-crunches. Men men..  Beach 2010 är ju där oavsett kärlekshandtag eller ej..

(…just det.. förlåt, det är ju lika med rasism att använda ord som n*ger, även om det egentligen inte har något syfte och är en gammal vers. Jag är allt annat än rasist, så jag använder ord som negerbollar med förbehåll, för det är ju faktiskt kränkande…har jag hört… )

Dagens vikt: 93,9

Dagens humör: Trött

Ja, jag får helt enkelt skylla mig själv angående vikten. Jag bröt ju mitt eget löfte.. Men som sagt, jag orkar inte ha dåligt samvete för det. Jag gjorde dessutom 50 sit-up crunches igår.. hahaha… huvva.. Det var länge sen jag gjorde sånt. En gång i tiden höll jag igång och power-walkade och gjorde situps varje dag.. Nuförtiden får jag motionen genom att gå ut med barnvagnen. haha.. men jag är nöjd med det, fast jag känner att jag skulle behöva bli starkare i ryggen som förut. Jag får så lätt ont annars.. Och när jag har pendlat i vikt genom åren, har brösten minskat eller ökat i storlek och jag har fått byta bh, vilket har blivit kostsamt och inte bra alls.

Hittade gamla bilder från den ”gamla goda tiden” på 80-talet.. och då menar jag 80-vikts-sträcket.. Måste hitta tillbaka till den Jessica… Och frisyren, åh.. saknar mitt fina hår.. Nuförtiden är det helt oformligt efter amning. Har tappat jättemycket och det är nu på utväxt och skapar en typ av monchichi-stubb i hela hårfästet.. Näe, få barn är faktiskt fantastiskt och så.. men när folk skojar om förfall.. så är det inte så skoj egentligen..

Hehe..

Ja, disciplin och bra karaktär är inte mitt mellannamn idag.. Inte heller förnamnet.. eller efternamnet..

Jag hamnade på Waynes med maken och lilltuss och kunde inte motstå frestelsen.. Det var helt sjukt. Jag sa åt min man att om han åt något så visste jag om mig själv att jag inte kunde motstå.. Och tyvärr (utan att skylla på honom, för ansvaret är mitt eget), så ville han mumsa och jag lät mig själv övertalas.. av mig själv. Jag tänkte först ta en biscotti.. Men det kändes som om jag kastade tjugo spänn i sjön med att äta en torr skorpa..

Ja, han valde äppelpaj med extra-extra vaniljsås.. Det var nästan ett skämt så mycket vaniljsås han fick. Han charmade väl Waynes-tjejerna och lyckades få halva behållaren..

Hur som, ja.. jag kunde inte motstå. Fy skäms, ajabaja, ish ish… nåja.. Jag fick ett återfall av chokladkakan med vispgrädde.

..men den ääär ju så god.. *suckar*.

Jaja.. jag väljer att se det om ett återfall, inte att jag gett upp. Nu fortsätter kampen i sann anda..

Det roliga i kråksången var att jag fick ett rejält straff omedelbart. Eftersom kroppens sockertempo saktar ner när jag väl är duktig, så blev kroppen totalt chockad av min hastiga chokladkaks-heffa.. Så jag blev rent sjuk. Blodet i kroppen började liksom krypa och jag blev omedelbart helt slut. Som om jag inte sovit på flera dagar.. så jag tog äpplet jag köpt som jag egentligen skulle äta till fikat och efter några minuter var jag mitt gamla jag igen. Det var verkligen ett omedelbart straff… Så ja, jag tänker inte älta och ha dåligt samvete mer över det. För min kropp gav mig piskrappen jag förtjänade..

Dagens vikt: 93,6 (det var väl själva faan)

Dagens humör: Relativt utvilad

Ok, ställde mig på vågen.. Det måste vara den jäkla sorbeten jag åt igår… eller?! Inte ens ett gram neråt. Jag som är så duktig.. annars.. förutom just glassen då.. hehe..

Så här såg jag ut innan graviditeten.. Vägde väl mellan 83-85 kg. Alltså ca 10 kg mindre än nu..  . Det var precis lagom. Ok, jag var ingen slank, smalis.. men jag trivs verkligen i den kroppen. Och ansiktet var inte totalt klotrunt. Så det är det jag satsar på..

Dagens vikt: 93,6

Dagens humör: Zombie

Det börjar bli larvigt.. Varför händer inget? Jag står och pendlar på samma siffror hela tiden. Måste undersöka om vågen kanske är trasig.. Vi hoppas på det..

Men det är i och för sig ingen tävling mot tiden, jag har förlikat mig med tanken på att vara strandval i sommar. Jag tänker inte bli en beachbomb oavsett.. Men jag önskar gravidmagen kunde lägga sig. Det är den som är motståndet. Nu när tuttarna har minskat avsevärt sen all amning, så känns det som om magen sticker ut och ser gravid ut igen.. Och nej, det är jag inte.. haha..

Men det är faktiskt en kamp varje kväll.. Igår var jag så sugen på chokladröra (kakao, socker och vispgrädde vispas hårt), men jag åt lite nötter, drack lite fun light appear och borstade snällt tänderna. I affären, ville jag handla annat än det som vi behövde. Helst kakor och godis, men jag lät faktiskt helt bli. Varje dag som går som jag låter bli, blir jag lite mer stolt över mig själv. Att ha levt med ätstörning som jag har, innebär faktiskt att det är oerhört kämpigt att ändra matvanor. Jag måste nästan bli en mini-Hitler åt mig själv. Mein Kampf..

Jag tar en dag i taget, för det är inte roligt när kroppen kräver annat än det man äter. Problemet är ju också att jag ersätter suget med annat. I perioder kan jag äta mackor eller annat som ersättning.. Det är inte skoj.

Eftermiddag/kväll:

Jag kunde inte motstå citronsorbet på Gelaterian i centrum.. attans.. Men nåja, jag gick hem från affären och det är en rejäl promenad… Vi var faktiskt nära att slinka in på McDonalds, men hejdade oss i sista stund och köpte och grillade egna hamburgare. Dock var brödet äckligt, men det gick bra ändå..

Än så länge är jag inte godissugen (hör och häpna), men jag kommer säkert bli. Har köpt hårfärg för att kunna distrahera mig, men det blir väl springa maraton till lilltuss som inte kan sova..

Men fortsättning följer..

Dagens vikt: 93,9

Dagens humör: Trött efter att ha jagat klättrande bäbis halva natten.

Vad hände?! Upp flera hekto..?! Nä, nu är det nåt vajsing… Jag får skylla på gårdagens kalas (om det inte är lördagens heffa som kommer på efterkälken förstås ). Det var buffé och naturligtvis som sig bör på födelsedagskalas, efterrätt.. *suck*. Fransk citrontårta och kardemummakaka.. allt med tillbehör av bär och grädde.. Ja, och varför sa jag inte nej kan man undra… där har vi mitt sämsta karaktärsdrag, disciplin. Jag har ingen och jag vet inte vart man kan köpa det heller. Nåja, jag ger inte upp än. Har tryckt i mig mörkt bröd med keso, kalkon och tomat och så sockerfri (faktiskt) apelsinjuice till det. Skittrist, men helt ok frukost. Snart blir det latte och jag misstänker starkt att mitt latteintag, inte alls är det bästa för kroppen. Fast det är bättre med en utblandad kaffe än rent svart kaffe.. eller?! Nåja, det råder delade meningar om det.. som vanligt.

Dagens vikt: 93,5

Dagens humör: Tröööött!!

Blev faktiskt chockad att jag gått ner ett hg när jag ställde mig på vågen. Igår var ju lördag och jag passade på. Det blev allt från Marabou Polka, Ben & Jerrys halfbaked, läsk (light visserligen) och nougat.. Men sen blev jag nästan sjuk.. jag skojar inte. Alltså, socker.. vilket gift.. Huvva!! När jag skulle se till att lilltuss somnade om, så hade jag som sockerkryp i blodet. Det liksom ryste inuti blodådrorna.. och jag kunde känna en konstig känsla av hyperaktivitet. Jag gick genast och åt ett äpple och jag tror att fibrerna i det, stabiliserade mig en aning.. Men sen fick det vara nog. Jag åt lite jordnötter senare, men inget mer socker. Känslan var för påtaglig och jag har nog aldrig varit så medveten om det. Usch! Ja, vi får väl se om det håller mig från socker nästa tillfälle.. hehe.. Då har jag säkert glömt av det. Men det här var märkligt, tydligt.. ish.. Nåja.

Söndag och ny dag. Vi är bjudna på kalas till makens systerdotter som fyller arton, men jag vet inte än om det blir av.. Han är risig och har inte vilat på hela veckan utan gett mig sovmorgon. Gullgubbe… Så nu ligger han däckad och mår förhoppningsvis bättre senare. Men annars är söndagen ganska lugn. Har inga pengar att göra ett dugg med, så det gäller att hushålla och ta det lugnt med de pengar man har. Måste köpa busskort till stora tusset, nu när hon kommer idag och skolveckan börjar. Men som ”tur” är, så är hon ledig torsdag och fredag, så vi sparar pengar.. Är inte det hemskt att tänka så.. Men det är den bittra sanningen.. Maken är ju fortfarande arbetslös, så vi kämpar på.

Det verkar ljusna vad gäller alla långsiktiga ekonomiska situationer, men än så länge så känns det fortfarande som om det är lång bit kvar.. Men stenen är i rullning och jag är på om allt.. Det hänger bara på andra människor nu, tyvärr.. Utan för min kontroll.. Och det stör mig enormt. Varför ska folk alltid hindra en…?!

..får maken lida pin..

Ansiktsmask och hårinpackning är inte direkt erotikhöjaren nummer ett..

Men man ser iallafall jäkligt rolig ut… som en karamell nästan..

Kom just hem från centrum… En liten falafel med ris slank ner, men det är ju inget att gråta över.. På väg hem, ville jag så gärna utnyttja min lördagsgodis-dispens.. Men inget lockade.. hör och häpna.. Jag hade dock bestämt mig för att smaka Marabous polka, för är det något jag har svårt att motstå, så är det choklad och mint i kombo. Sagt och gjort.. Jessica köpte sig en Marabou Polka..

..och den var preciiiis så smarrig som jag föreställt mig. Trots att jag ätit halva (oooups!!), så känner jag inget mer godis-sug. Kan det vara så simpelt att mitt psyke har gått och gängat sig med förnuftet och faktiskt insett att socker inte är allt.. Näe, det har jag svårt att tro.. Men jag kämpar på..

Jag är inte den som vill vara smal och vältränad. Jag bryr mig inte om sånt. Men jag bryr mig om min hälsa och jag bryr mig när jag inte kommer i mina befintliga kläder… Då är det nåt vajsing..

Och det är klart.. vi präglas hela tiden av att vi ska vara smala och därmed ”normala”. För fet är lika med lat och oansvarig. Sinnessjukt, men sant.

Modevisningen som var i Centrum pekar ju direkt ut kläder för small till medium-folket. Jag skulle verkligen vilja se blandat och inte en separat modevisning för xxl-plussare. Jag vill se small till xxxl i samma show.. Tänk er blandat med spagettidamer och fetknoppar i små tajta badkläder.. häftigt ju! Men vi präglas att titta på dessa benrangel (varav alla var över 35 och markant fixade i fejjan och delar av kroppen), och tycka att det är fint och tro att vi vanliga dödliga passar i samma plagg.

Sen passerar man H&Ms skyltfönster och bromsar in med värsta baddräkts ångesten..

..ska det vara så här..?! H&M är ju annars väldigt bra på xl-storlekar i något litet hörn i sina butiker, men i skylten står benrangel i tajta små tank

gabrallor.. tröttsamt när man själv försöker hävda att man är vacker som man är.. vem lyssnar på mig, en tjockis som bara försöker ”rättfärdiga” sin övervikt..?! Ingen, skulle jag vilja säga.. Men jag är inte här för att förändra andras trångsynthet, jag är bara här för att jag är jag och jag har ingen lust att köpa mer nya kläder när jag har en hel garderob jag måste passa in i.. så kämpa kämpa kämpa, Jessica..

Dagens vikt: 93,6 ???

Dagens humör: Strålande..

Ja, fredagen löpte på. Jag åt god fiskgryta (icke smalmat) och avslutade med grönsaker och dipp.. Maken föreslog att jag skulle byta ut dagens godismums till igår, så jag kunde äta gottis.. Men det kändes som om jag hade slösat en hel dag med en massa frukt då.. ha ha.. Näe, min syn på mat är definitivt rubbad. Jag har alltid varit sån att mat är nödvändigt ont. Äter mig hellre mätt på sötsaker än middag.. Sjukt.. Inte undra på att jag måste ändra inställning. Det är bra för mig att tvinga mig själv att låta bli sötsaker 6 dagar i veckan.

Nåja, lördag idag och jag bestämde redan från början att i barnvänlig anda, få äta godis på lördagar… Men nu när jag är vaken och får äta, så känner jag inget sug. Undrar om det är själva den psykologiska delen att jag får äta utan att må dåligt (psykiskt, för fysiskt mår man alltid sunkigt efter att ha ätit en massa socker). Nåja, jag bestämde mig för att jag ska prova marabou polka.. För vad kan vara fel med choklad och mintig polkagris , inget om du frågar mig..

Dagens vikt: 93,9.. Hmm.. Kan bero på att jag vägde mig efter frukosten, istället för före.. vi säger så..

Dagens humör: Ont i alla musklerna.

Om en vecka är det vår bröllopsdag. Jag har bokat tid på Centralbadet för mig och maken för att få bli lite ompysslade med rejäl massage. För tack vare Gittan och Catties fina presentkort när vi gifte oss, så har vi råd med det.. Tack sötisar!!

Nåja, gårdagen var ok. Tänkte på Ben & Jerry-glassen som låg i frysen hela tiden. Och den stora nougat-biten som låg i skafferiet, hade maken obekvämt nog flyttat på.. för han kunde inte heller låta bli den. Men jag åt lite nötter och drack funlight som vanligt.. Men det handlar verkligen om sockret.. Måste få bort det. Som ”tur” var, hade maken gjort pizza och jag var faktiskt mätt ända tills jag somnade. Så nötterna var bara lite extratröst för sakens skull. Men det är just det som är mitt problem… ”För sakens skull”… om jag kunde låta bli att äta trots att jag är mätt så är det en bedrift. Det är som om godis och sötsaker har ett eget annexx i magen.. Där finns liksom alltid plats… tyvärr.

Men idag är det fredag, så hur gör man mysfredag utan gottis?! Kanske grönsaker med dipp är något.. Det är ju gott, men lämnar tyvärr en bekant luftbubbla i magen om man äter i överkant.

Dubbelhakorna skall väck…

…. fortsätter sin gilla gång. Jag är sååå godissugen… och den där Ben & Jerrys halfbaked riktigt skriker på mig från frysen. Jag nynnar för mig själv för att inte höra lock-ljuden..

Maken gjorde hemgjord pizza, så jag har ätit mig tokmätt och det är nu jag behöver socker. Jag har gjort lite fun light Appear, vilket är mitt stora beroende just nu.. Men fortfarande.. Choklad är ändå det jag lider efter…. *suckar*

Love it!! Det är som att dricka päronsplit, för oss som gillar gamla godingar.. I övrigt är jag inte så förtjust i ”konstgjord” saft, men denna toppar alla mina listor och är en garanterad törstsläckare..

Dagens vikt: 93,6

Dagens humör: Det var bra, tills jag skrev ett blogginlägg och det sen försvann åt h-te när jag skulle publicera..

Gårdagen gick bra. Jag klarade mig trots en stor j-la dansk nougatbit som ligger i skåpet. Jag tänkte på godis och sötsaker av och till hela dagen. Försökte ersätta känslan med äpple och jordnötter.. Men för en chokladoman är ju faktiskt inte det ens i närheten av samma tillfredställelse..

Jag äter och dricker som vanligt (utom sötsaker och läskedrycker då) för att banta är inte min grej. Jag har försökt, men jag går bara ner snabbt som tusan och sen upp igen, snabbare än tusan..

Jag insåg när jag provade kläder, att min vanliga L och XL inte kändes ok.. men huvva.. Nu får det räcka. Jag kan inte fortsätta tröstäta på det här viset. Jag har en tendens som många andra att äta när livet är lite rörigt. Det börjar sakta komma på fötter så kanske det är därför det är lättare.. Eller för att våren är här, den tid jag börjar leva på året…

Det blir ju betydligt roligare när jag får plats i spegelbilden, tur solen är med och distraherar några valkar..

Dagens vikt: 94,3

Dagens humör: Trött och stel i kroppen.

Den första dagen utan socker var ok. Jag spenderade den i gott sällskap och lyckades tröst-shoppa en tacky ros-ljusstake och en ros-skål på Stadsmissionen innan dagen var över. Min vän Milo satt med sin lakritspåse och jag knaprade riskakor och frukt. Det tuffaste är kvällarna, när lilltuss har somnat och jag sitter i soffan. Det är då jag brukar heffa.. Huvva.. jag kunde inte sluta tänka på chokladröra, bilar, zoo-godisar, m&m’s och Ben&Jerry i två varianter jag har i frysen.. Men jag lät bli. Jag åt jordnötter för att få knapra lite. Mitt syfte är som sagt inte att banta, utan bara få bort det där infernaliska sockerbehovet jag lider av. Det är som en tröst-klubb varje kväll i min soffa.. Och det värsta är att jag drar med mig maken i fördärvet..

Nåja, det får han ta ansvar för.. Jag måste iallafall skärpa mig. Jag vill slippa se två-tre dubbelhakor på alla foton. Mitt ansikte har gått från oval till klotrund, inte en form jag är så väldigt förtjust i.. Jag har inte ens en målvikt i dagsläget, jag har bara behov av att magen inte sticker ut som om jag fortfarande (eller igen) var gravid.. Sen kan jag vara höftig, det spelar ingen roll..

Rund och go´!!

Dagens vikt: 95,4 (för några veckor sen var jag nere på 91 kg efter graviditeten.. vad hände?!)

Dagens humör: Toppen

Jag såg foton från min födelsedag och insåg att min kroppsuppfattning kring min egen kurvighet, hade gått överstyr och fetman tog sin ondskefulla form. Huvvaaa!! Nu ska här skärpas..

Näe, detta kommer inte bli en diet/bantar-blogg.. För sån är inte jag.. Men jag tänker för min egen skull dokumentera mina (förhoppningsvis) framsteg. Jag har inga orealistiska, size-zero mål.. Utan jag vill gå ner så jag slipper känna mig som en heffaklump. Innan jag blev gravid vägde jag ca 82kg och jag är 173cm lång, så det är ju kurvighet, men jag trivdes… Men jösses amalia.. När jag i morse ställde mig på vågen visade den nu avskyvärda kilon. Vad i h-te kom dom ifrån?! Ok, jag äter godis, sockerfulla sötsaker, fikabröd och smask varje dag.. Det är nästan sjukligt.. Och för att må bättre, ska jag nu satsa på att ta bort allt sånt. Jag ska alltså inte gå på någon diet, men jag är övertygad om att om jag lägger ner ALLT jä-la godis och fikabröd, så kommer vikten stabilisera sig själv. Jag är och förblir en mullig mumsbit.. Men just nu är det inte roligt.. eller jo.. haha.. lite faktiskt..

När bilder som denna ovan börjar figurera i mitt album, ja då är det dags att justera viktfördelningen lite.

Jag kan bara ta en dag i taget. Jag lider av ätstörningar sen barnsben och måste verkligen bestämma mig för att göra något innan jag kan hantera det. Och jag måste göra något nu. Jag orkar inte vända bort blicken så fort jag ser ett fotografi av mig själv.. Ja, kameran lägger bekvämt nog på några kilo.. säger dom.. Men jag tror att det är närmare sanningen än man vågar erkänna. Så nu gäller det..

Byt godis, fikabröd, sockersött mot frukt med omedelbar verkan.

Jag intalar mig att jag är trött på socker och sånt där smask.. Det bara SKA funka..

Håll tummar och tår nu!

ViF�r�ldrar – Omslagst�vling – Vi F�r�ldrar.

Jag har aldrig varit en sån människa som behöver överstimulans. En sån som hela tiden måste ha tv:n, musik eller datorn på.. Helst samtidigt. Jag njuter av stillhet och tystnad. Jag tycker världen utanför min dörr består av så mycket intryck att jag föredrar att stänga av och samla tankarna utan distraktion i hemmet. Jag blir oerhört frustrerad om flera element är på samtidigt. Jag funderar på om det är människans bortdomnande intellekt som kräver yttre stimulans hela tiden för att inte somna in eller få nippran…? Jag kan sitta länge i tystnaden och titta ut genom fönster eller ligga med slutna ögon på soffan utan att somna. Jag njuter av att slippa ta in för mycket intryck. Men jag undrar givetvis vad det är som gör att personer som min man, som inte tycker om tystnaden utan gärna vill ha ljud omkring sig som ”sällskap” för att inte somna eller bli uttråkad. Det kanske  helt enkelt bara är en vana. Jag har dock aldrig varit sån.. Häromdagen såg jag en engelsk film utan text, och trots mina utmärkta kunskaper i engelska, så stördes hela mitt sinne av att maken satt bredvid vid datorn och spelade något hetsigt spel. Varenda knapptryck han gjorde fick mig att liksom tappa koncentrationen och till slut blev hela kroppen irriterad och det liksom kröp i mig. Det slutade med att jag satt med fotöljen framdragen till tv:n och för korta hörlurar på.. Genast blev filmen bättre, just för att jag slapp störningsmoment från omgivningen. Det är som på bio.. Minsta lilla prassel eller viskning, skratt vid fel tillfälle eller andra störningar, gör att jag tappar focus. Jag har supersvårt att koncentrera mig.. Men jag verkar vara en av få som inte behöver alla yttre intryck. Det kanske är mig det är fel på.. men oavsett det så är det något jag bär med mig sen länge. Jag kan till exempel inte jobba med musik.. Det är omöjligt om jag ska göra något viktigt. Och om någon stör mig så tappar jag tråden. Kanske är vi så vana att hela tiden överstimuleras att själva lugnet och tystnaden är ett hot.. Jag vet inte, jag bara spekulerar som vanligt.

Dagens humör: Trött men lycklig
Dagens borde: Absolut INGENTING =)
Dagens frisyr: Utsläppt och okammat..
Dagens klädsel: Svarta tights, rödmultifärgad tunika och stövlar
Dagens planer: Njuta av solen
Dagens vill ha: Pengar.. utan att skämmas..
Dagens längtan: Ett jobb till David..
Dagens beroende: Appear FunLight
Dagens tråkigaste: Molnen som skymmer solen..
Dagens personer: Mina barn
Dagens irritation: Att aldrig ha råd med något..
Dagens kommentar: ”jorå..!”
Dagens låt: Fly on the wings of loooove – Olsen brothers.. ja, det var dottern som plockade fram den ur dammet..
Dagens vän: Alla mina fina vänner..
Dagens onyttiga: Zoo-godisar
Dagens dryck: Appear
Dagens middag: Pasta med skinksås..
Dagens bästa: Solen..
Dagens sämsta: Molnen
Dagens babe: Maken – såklart..

Att flytta är tungt. Både psykiskt och fysiskt… Men väl på plats, känns allt så rätt och riktigt.. Bara när maken sopade framsidan från gammal grus, kände jag hjärtat klappa lite extra hårt. Både för maken och för det faktum att vi bor så bra…

Vårt sovrum.. Jag tror maken är nöjd, trots att det inte blev någon rymdstation som han ville ha..

Dottern ville ha japanskt tema.. baserat på Pokémon.. *suck*

Dessvärre händer det ibland saker som får en att sucka djupt. Tyvärr, har vår neråt-spiral gått spikrakt neråt och det verkar ta fart ju snävare den är.. Vi är gruvligt less på all otur och skulle nu gärna få lite tur.. Tror inte folk som aldrig varit utan pengar, vet hur det är. De finns de som sparat, de som tjänar bra och de som lever på krediter.. Vi är inget av det och lever alltså för den realistiska (absurda) summan vi får in per månad..

När vi fick reda på att vi skulle få denna, blev det en månads skifte med dubbel hyra.. Och vid något tillfälle yttrade jag mig om det på Facebook för mina vänner. En gammal klasskompis, nappade direkt och frågade om hon och hennes familj, fick hyra vår lägenhet den månaden då dom bygger ett hus och inte kan flytta in än. Jag var faktiskt lite tveksam till en början.. Vi kände ju varann i skolan, men nu är vi vuxna och jag fick gå på känn. Men då hon är gift och har två barn, så tänkte jag ju att det inte skulle vara några problem och jag ville ju gärna hjälpa dom. Så istället för att tala om för värden att nästa hyresgäst kunde flytta in en månad tidigare om denne ville, så tjatade jag på värden om att vi ville behålla båda lägenheterna för att kunna flytta i lagom takt. Sanningen var ju att jag skulle hyra ut den tomma till min gamla klasskompis. Jag har flertal mail från henne som bekräftar att dom ska bo i lägenheten och också hur tacksam hon är för att jag hjälper henne. Ord som I LÖVE YOU, jag skulle kunna komma och krama dig direkt... förekom och ja, även om det är i överkant.. Så förstod jag att hon var tacksam för hjälpen.

Vid ett tillfälle, fick jag dock ett mail där hon pratade om att de eventuellt skulle kunna bo i makens, mammas, grannes hus.. Och ja, det oroade mig och jag uttryckte det för henne. Men på en fika, bekräftade hon återigen, att de skulle hyra vår lägenhet för att vi skulle slippa dubbla hyror och kunna återbetala de vi lånat av snarast.. Hon sa att det var självklart att dom skulle ha vår lägenhet då vi hade bestämt så från början.. Ja, sagt och gjort.. När det närmade sig, så sms:ade jag henne och sa att de skulle dröja en dag, då vår flytthjälp inte kunde direkt. Hon sa att det var mer än ok, men gärna senast lördagen. Då skrev jag tillbaka i syfte att hjälpa, att den kommer stå tom redan från fredagen, men då ostädad. Ville dom ta det så var det helt ok… Ja, sagt och gjort.. På fredags morgonen var hon i nya lyan och hämtade nycklarna.. Glad i hågen.. Och sa även att hon skulle betala hyran samma kväll.. Inga pengar kom dock på kvällen, men det oroade mig inte så mycket, för jag litade ju på henne… Och de som vi lånat av, kunde vänta tills efter helgen. När jag lämnade över nyckeln, förklarade jag hur ostädat det var.. Jag använde ord som ”katastrofområde” och förklarade hur folk hade gått in med skor och hur jag hade frostat av frysen och det var skitigt i köket. Jag hade aldrig tänkt flyttstäda innan, då dom skulle bo där en månad och stöka ner, så  det tänkte jag ta efter månadens slut.. Men jag och maken hade ändå tänkt städa upp såpass att det var mer än ok att bo  där. Och dom var ju bostadslösa med två barn och var sååå tacksamma för att få bo i vår lägenhet i en hel månad utan att behöva flacka runt med barnen..

På söndagskvällen fick jag dock ett samtal av henne med orden: ”Vi kommer inte bo i er lägenhet, för det är så skitigt.. och jag tänker inte börja med att städa…Jag ringer dig om nyckeln…” Jag blev så paff, att jag inte ens visste vad som sas när vi lagt på.. Så när jag hämtat mig, ringde jag upp henne och krävde en förklaring.. Och senare sms:ade jag att dom skulle lägga nyckeln i brevinkastet och lämna lägenheten. Det var alltså inte så akut som hon påstått..

Hon påstod då, att trots min försäkran om hur stökigt det var innan, inte hade trott att det var sååå stökigt och hon hade trott att hon bara behövde dammsuga.. Vilket alltså är hennes uppfattning och har inget med saken att göra egentligen.. Man får ta det för vad det är och mitt erbjudande var en ostädad lägenhet om hon ville flytta in tidigare.. Hon ursäktade sig med att det var så hemskt, att hon inte kunde bo där. Alltså en ren förolämpning och också ren och skär lögn.. När hon var på fika hos oss några veckor tidigare, förundrades jag över hur hon hela tiden lät barnen kladda ner och kasta bullar på golvet utan att plocka upp. Sonen satt i barnstolen och kladdade med puré så det skvätte och jag tänkte då att hon nog inte var så noga med hur städat det var…. Dessutom har hon i vanliga fall städhjälp.. Det säger en del och hur lat man är som människa…

Jag sa att det sätter ju oss i en jäkligt jobbig sits, och hon påstod att det gjorde så även för dom.. fast ja, det var ju självvalt då dom valde bort sin möjlighet. Dom är alltså hellre bostadslösa en månad, än städar upp en tom lägenhet..?! Skitsnack skulle jag vilja säga. Antingen har dom hittat någonstans gratis att bo, eller så försökte hon få ner hyran från 5000 kr till ja, helst noll kanske.. Men med ett sånt ”kontraktsbrott” (muntlig överenskommelse som gäller precis lika bra.. ), så vill jag inte ha henne varken som vän eller tillfällig hyresgäst. Jag fullkomligt avskyr falska, snikna människor som livnär sig på andras genom att luras.. Synd som faan att jag inte skrev något avtal, eller krävde pengar i förskott.. Eller faktiskt stämmer dom korkade människorna.. Men ja, jag får väl också skylla mig själv som är för snäll. Men sanna mina ord att jag har lärt mig av misstaget och i fortsättningen tänker jag inte hjälpa en människa på det sättet som jag inte känner väl…

Men sanningen att säga så bryr jag mig inte ett dugg om henne. Utan jag är bara irriterad på lögnerna och det faktum att vi återigen, är skyldig pengar vi inte kan betala för tillfället.. Surt sa räven…